Hemma – i Europa

Efter att ha arbetat här i två perioder, först som sektionschefer 2008-2010 och sedan som territoriella ledare 2013-2016, känns Finland som ett andra hem för kommendörerna Johnny och Eva Kleman.

– Åren i Finland gav oss mycket mer än vi någonsin hade kunnat förvänta oss. Vi upplevde en fin gemenskap.

Idag är Johnny och Eva Kleman internationella sekreterare för Europa och sekreterare för kvinnoarbetet, och stationerade på Frälsningsarméns internationella högkvarter i London. Deras arbete består främst av att bistå europeiska territorier och verka som brobyggare mellan Frälsningsarméns internationella ledarskap och territorier.

– Ett sekulariserat Europa ställer sina egna utmaningar, men vi ser stor potential, glimtar av hopp och mycket gott som sker. Guds rike står på en stadig grund.

Det är vår när jag träffar kommendörerna Johnny och Eva Kleman i London. Körsbärsträdet invid den ståtliga Sankt Paulskatedralen visar upp sina första späda blommor. På bara några trappstegs avstånd från katedralen finns Frälsningsarméns internationella högkvarter – i hjärtat av staden. Vilket ju passar bra, för – där det finns människor, där finns Armén.  Jag blir varmt välkomnad av Eva och Johnny i den våning, där de internationella sekreterarna med sin personal arbetar för internationella Frälsningsarméns alla fem zoner (Afrika, Syd- och Nordamerika och Karibien, Europa, Sydasien samt Oceanien och Östasien). 

– Det här är en mycket intressant våning! Gå runt våningen och du har tagit en tur världen runt, konstaterar Eva med ett leende. - Det här är en riktig kulturernas smältdegel, som till exempel vårt eget team, där det finns personer från bland annat Sverige, Storbritannien och Tyskland... en finländare fattas ännu! skrattar Eva.

Eva och Johnny har bott i London sedan årsskiftet och har redan blivit hemmastadda.

– Vi hyrde ett typiskt engelskt hus med en liten trädgård i Bromley i sydvästra London. Det ska bli spännande att se vad allt som kommer upp i trädgården, berättar Eva. 

–Britterna älskar trädgårdar och parker, och vi ser fram emot att bekanta oss med många vackra trädgårdar medan vi är här. Min favorit framför andra är Saint James's Park, medger Johnny. 

London är bekant för Johnny sedan ungdomen.

 – I unga år arbetade jag här några månader. Jag har alltid tyckt om Storbritannien och under de senaste 35 åren har jag varit här nästan varje år.  London är en spännande stad där det finns så mycket att se och göra.

– Vad vi inte hade tänkt på – och som har varit mycket trevligt – var att så många resenärer besöker London. Så gott som varje vecka kommer någon och hälsar på oss, liksom idag, tillägger Eva leende.

Från söndagsskolan till en Armékarriär

Både Johnny och Eva blev bekanta med Frälsningsarmén genom söndagsskolan.

– I praktiken har jag alltid varit en del av det här, för mina föräldrar hörde till Frälsningsarmén. Jag fick en mycket traditionell arméuppfostran, och var med i barn- och ungdomsverksamheten i vår hemkår i Borås i sydvästra Sverige. Som 15-åring blev jag invigd till soldat, berättar Johnny.

– Min familj var inte troende och vi hörde inte till kyrkan, så jag kom till söndagsskolan på inbjudan av mina vänner, avslöjar Eva. - I ungdomsgrupperna fick jag nya vänner, vilket var väldigt roligt. Med åren kom tanken att jag skulle vilja ge någonting tillbaka till Frälsningsarmén.  Jag beslöt att arbeta ett år i Armén, och sedan fortsätta med mina studier. Men under det året stod det klart för mig att jag ville bli frälsningsofficer.  Jag kände att det var det Gud önskade av mig.

Johnnys och Evas vägar möttes i officersskolan. De blev kära och så fort officersskolan var avklarad sade de ja till varandra. Klemans första gemensamma order var Karlskrona i södra Sverige. Därefter gick flyttlasset genom hela landet till Kiruna och Malmberget i norr. Efter kårförordnandena följde år i divisionsungdomsarbetet och på högkvarteret, Johnny som ledare för officersskolan och Eva som chefredaktör på Stridsropet (den rikssvenska motsvarigheten till Krigsropet ).

En gång i Finland…

Efter en nästan trettioårig armékarriär fick Johnny och Eva förfrågan om en kommendering utomlands. Till att börja med tackade de ja till en order i Pakistan. Men vid en läkargranskning framgick det att Johnnys hälsa inte var bra, och planerna lades på is.

Till sist fick de order till Finland, Johnny som chef för programsektionen och Eva som chef för kommunikatsionssektionen.

– När jag nu ser tillbaka var allting en del av Guds större plan, han ville att vi skulle komma till Finland. På grund av min sjukdom försenades vår order med nio månader. Men när vi äntligen blev en del av Frälsningsarmén i Finland och Estland var vi mycket lyckliga. Vi reste överallt i Finland och Estland och bekantade oss med olika kårer och institutioner. Det var en fin tid, konstaterar Johnny.

– Vi hade besökt Finland många gånger före det, och kände en del av finländska officerare  från förr. Så det kändes gott att komma till Finland. Visserligen var det inte lika exotiskt som Pakistan, säger Eva med ett skratt.

– Under de här åren fick vi en uppfattning om vilket intressant land Finland är. Vissa saker är desamma som hemma i Sverige – andra inte. Våra år i Finland gav oss mycket mer än vi någonsin hade kunnat förvänta oss. Och vi fick underbara vänner!

… och så en gång till!

Efter knappt tre år kom ordern tillbaka hem som chefsekreterare och sekreterare för kvinnoarbetet där.

– Vår tid i Finland kändes så kort. Men igen en gång ingrep vår Herre. Jag insjuknade allvarligt - i mitt vänstra öga upptäcktes en cancertumör, och för ett tag stannade livet upp helt. Allt eftersom månaderna gick och nyheterna var uppmuntrande återfick jag min livsglädje och nytt hopp, konstaterar Eva rörd.

Sedan kom nyheten som många i Finland gladdes över: Johnny och Eva flyttade tillbaka till Finland – denna gång som territoriella ledare.

– Det var fint att komma till ett territorium som vi kände från förr. Det gav oss utmärkta utgångspunkter. Ibland kan en ledare känna sig mycket ensam, för folk kan uppleva en viss distans till ledarskapet. Det upplevde vi aldrig, utan kände oss som en i gruppen. Vi har haft lyckan att få arbeta i goda team. Utan dem skulle vi inte ha kunnat utföra vår tjänst.

Från de åren har Klemans många goda minnen, och människorna har alltid stått i centrum.

– Utvecklingen av det sociala arbetet var mycket inspirerande. Vi fick se hur Helsingfors centralhus förnyades och hur kårernas sociala verksamhet utvecklades. Det var också fint att märka hur ljusglimtar började synas i kårerna och nya  människor kom med i verksamheten. Vi värdesätter finländska officerare och det fina arbete de utför – ibland med mycket små resurser. De utför underverk! 

– Våra bästa minnen är människorna. Det var en förmån att lära känna så många, få kontakt med dem och se positiva förändringar ske i dem. Vi fick se hur de mognade i tron  och lärde sig att klara sig trots sociala utmaningar. Frälsningsarméns största kraftkälla är människorna. Bakom allt finns Gud – men människorna gör det hela möjligt. 

Via Sverige till London

Så kom det igen en ny kallelse hem – som ledare för Sveriges och Lettlands territorium.

– Faktum är att Sverige är vårt hemland, så vi var ivriga att komma tillbaka hem. Det är en till stor hjälp att ha fått arbeta utomlands, om man får arbeta hemma emellanåt. När vi kom hem blev vi förvånade över hur mycket som hade förändrats. Det är både klokt och bra att inte vara alltför många år borta hemifrån, minns Eva.

Ordern i Sverige räckte dock bara 18 månader, vilket förvånade dem.

– Vi litar på Gud att detta är hans vilja. Men det kändes gott att få vara hemma ett tag, Johnnys föräldrar börjar bli till åren, så det var fint att han hade en möjlighet att ge av sin tid till dem.

– När internationella högkvarteret tar kontakt med dig, vet du att de behöver dig. Så vi förstod att de visste att detta var för Frälsningsarméns bästa. Alltså är vi här nu, säger Eva och Johnny glatt.

Bistånd och brobygge

Johnny och Eva har verkat som internationella sekreterare för Europa och sekreterare för kvinnoarbetet på Frälsningsarméns internationella högkvarter i London sedan årsskiftet. Till deras arbete hör främst att bistå europeiska territorier och verka som brobyggare mellan Frälsningsarméns internationella ledarskap och territorier.

– Jag skulle säga att det viktigaste i vårt arbete är att stöda det lokala ledarskapet och verka som mentorer. De internationella sekreterarna har utan undantag ett förflutet som territoriella ledare, och därför förstår de vilka realiteter som en territoriell ledare kan möta och vilket stöd det lokala ledarskapet är i behov av, säger Johnny och fortsätter:

– Vi sitter med i internationella nämnder där vi går igenom våra lokala resurser. Vi funderar på officerarnas placeringar, att deras order skulle gå till ställen där deras begåvning kan blomstra. Vi granskar finansiella resurser, funderar på hur vi ska kunna styra dem till rätt verksamhet och rätta projekt. För oss är det viktigt att ha goda och tidsenliga uppgifter om Europas territorier och administrativa områden, för när territorierna presenterar sina förslag och ansökningar för internationella högkvarteret, så vet vi vad som ligger till grund för dem och kan bistå dem på rätt sätt.

En annan stor del av Johnnys och Evas arbete utgörs av besök till olika territorier och adminsitrativa områden i Europa.

– I Europa verkar tretton territorier och administrativa områden och vi besöker dem alla två gånger på tre år. Dessutom gör vi besök när speciella behov uppstår och besök vid särskilda uppdrag, som till exempel när vi  i början av året som representanter för generalen invigde Östeuropas nya territoriella ledare.  

Den tredje delen utgörs av Frälsningsarméns talrika nätverk, som till exempel nätverket för arbetet mot människohandel, nätverket för arbetet bland romer, och kommunikationsnätverket som koordineras via högkvarterets regionala kontor. Allt som allt finns det 14 nätverk. 

Troslängtan i ett sekulariserat Europa

Hur upplever kommendörerna Johnny och Eva Kleman situationen i Europa just nu?

Västvärlden anses vara mycket sekulariserad. Men människorna bär på samma gudslängtan som för hundra år sedan. De längtar efter en mening med livet – någonting att lita på och stöda sig på, någonting som ger en människa kraft, hopp och tro.  Frälsningsarmén har i själva verket gått starkast framåt i Europa de senaste åren. Guds rike är byggt på en säker grund, konstaterar Eva leende och fortsätter:

När vi ställs inför utmaningar är det viktigt att vi hämtar kraft ur dessa framgångar. Utmaningen ligger i att få kontakt med folk och nå dem med Ordet, så att de kan förstå det och ta emot dess budskap. Vi måste kunna svara på deras behov. Folk går inte i kyrkan på söndagar längre, men det finns andra sätt att idka andlig kommunikation. För några veckor sedan besökte jag Spanien. Det var fint att se hur Armén arbetade och att den var en synlig del av närsamhället i förstaden, en riktig kyrkan-mitt-i-byn!

Det kinesiska skrivtecknet för utmaning  är detsamma som för ordet möjlighet. Varje utmaning är en möjlighet. I många länder i Europa är det en utmaning att vara en liten aktör på ett nytt fält. Men samtidigt är det en möjlighet till att skapa en alldeles ny, egenartad verksamhetskultur, som kan svara på ett behov. De är mycket äventyrslystna.

Vi ser nya tecken överallt i Europa, men särskilt i östra Mellaneuropa. Arbetet har gått framåt med kraft och man kommer i kontakt med människor. Jag ser stor potential, säger en nöjd Johnny.   

– Vi ser också att folk är mera medvetna om sin tro och sin uppgift: Varför är jag kristen? Varför är jag soldat? Varför vill vi nå människor? Vad för slags hjälp borde vi erbjuda dem? Folk har vilja och kärlek till att hjälpa andra. Vi skapar inte historia, men vi vill vara effektiva i dagens värld. Stater och samhällen tar hand om sina medborgare på ett beundransvärt sätt, men som en Armé är det vår uppgift att peka på brister i systemet. Hjälpa dem som annars skulle bli utan hjälp. Detta är Frälsningsarméns dna – vi är inte en institution, utan vi är där, där människor behöver stöd.

Där det finns människor – där finns Armén.  

Toni Kaarttinen
Foto: Toni Kaarttinen
Illustration: Dariusz Sankowski 

Tilaa Sotahuuto itsellesi tai ystävällesi Sotahuuto kertoo Pelastusarmeijan maailmanlaajuisesta työstä ja tarjoaa artikkeleissaan hyvää sanomaa. Tilaa Sotahuuto tästä